Vad Fan Gör Jag Här

(Snälla, SNÄLLA, säg att vi är nakna!)

Du tittar efter fickor. Du verkar inte hitta några! Bara vit, slät, intetsägande hud.

Men vänta lite. Hud? Det gör ju smygtittandet genom väggen så mycket mer skrämmande!

Inte mycket att göra åt! Du kan iallafall stuva ner listan mellan din fotled och järnbeslaget.

Sedan fattar du ett fast grepp om ditt trogna vapen, järnklumpen. Du känner att du växt så mycket de senaste minuterna, och ditt självförtroende är mycket större!
Du minns inte ditt riktiga namn, men innan du tar dig ut ur kontoret och ditt fängelse vill du inte vara något, utan någon! Du bestämmer för att döpa dig själv. Så vet heter du? Något järnkule-relaterat kanske?

Bernard Ballar Af Sthållsson

Du gillar det namnet. Får dig att känna dig förnäm på något sätt.



Så nu är det dags att ta sig samman och varsamt kika ut genom fönstret med järnkulan i högsta hugg, som tidigare föreslagits.

HU! Ett till porträtt. Det måste vara någon sorts härskarteknik för att hålla tillfångatagna stackare på sin plats! Det verkar dock inte finnas några omedelbara faror utanför. Du vrider på dörrhandtaget, men ack, det är låst!

Vi använder oss av vårat vapen för att slå upp dörren och träder in till nästa rum.

Du KROSSAR dörren.




Du befinner dig i en korridor! Till vänster finns en dörr som med all säkerhet leder in till din gamla cell, och en annan i korridorens ände. Fönster är uppradade i linje med...

Porträttet...?

HU

Kika försiktigt ut genom det närmaste fönstret

Livrädd tittar du varsamt ut genom det du nu fått reda på är ett fönster. Du ser till din lättnad land, till och med relativt nära! Hade det inte varit för den tunga järnkulan hade du simmat dit med det samma.

Vi vandrar vidare genom korridoren, bort till den tredje dörren. Vi försöker försiktigt öppna den.

Det är olåst, för omväxlings skull! Halleluja!


Oh shi-

Merde!

Likt Marvels Thor från 50-talet slungar vi iväg kulan med ALL vår makt mot den franske motståndaren och hoppas på att centrifugrationen funkar enligt comic book-logik och slungar oss med!

A fight ensues!


Du skickar iväg din dödliga järnkula!

Till din stora förvåning så är dock den tränade elitsoldaten med skjutvapen steget vassare.

Du har förlorat 90% av din hälsa i den dödliga attacken... Musketören ser segern i vitögat. Du är körd.

Så plötsligt!


"Främling!" hör du en stark och pålitlig röst säga. "Vem är du som har otalt med Kung Mööks musketörer? I vilket fall är du min vän, som står upp mot tyranniet! Du kan betrakta dig själv som officiellt räddad av..."

KAPTEN HÅRFAGER!

Häpnade över musketörens träffsäkerhet, men också över vår enorma tur, ber vi tacksamt vår nyfunna vän med det flotta utseendet om han kan hjälpa oss med våra skador när han ändå är i farten.

Kapten Hårfager tittar lugnande på dig. "Ingen fara" säger han. "Visserligen kan inte jag särskilt mycket om läkekonst, men det känner jag andra som gör! Följ med mig!" Han hivar upp dig i sina manliga armar när du förlorar medvetandet av chock och blodförlust.

När du kvicknar till ser du den lugnande synen av en vänlig gammal man som vakar över dig.

Vi frågar förskräckt vart vi är.

"I Thunes thtuga" säger en arg röst. framför dig. Den verkar tillhöra en sur katt. Du befinner dig i ett rum som gör dig en smula illa till mods.
"Thune har thett efter dina thår" fortsätter den bittra katten. "Kaptenen thade åt mig att the efter dig tillth du thlutade thova. Thune är thtum förthtår du. Finnth det fler frågor thom du vill ha thvar på? Thomliga har andra thaker att göra..."

Vi försöker att sätta oss upp och ta oss ur sängen samtidigt som vi tackar för hjälpen och frågar efter våra tillhörigheter. Och var är Kapten Hårfager?

"Jag heter herr Fluff, tackar thom frågar" säger den läspande katten sarkastiskt. "Jobbar thom theregant på Kaptenens thkepp. Men jag thkulle thnarare the på mig thjälv thom en kompith till honom. Kaptenen gav thig av, han har thaker att ta itu med. Men thade åt mig att ge dig lite pengar thå att du kan ta dig på fötterna igen. Och för guds thkull, ta på dig bythor. Ta detha!"
Bernard Ballar af Sthålsson får ett par byxor med två fickor och en pengapung med 50 små mynt.

Dessutom får du dina tidigare föremål (järnkulan och listan) som du på något sätt får plats med i dina fickor.
Du känner dig tillfreds.

"Thune fick thvettha av dig järnkulan, thå var tacktham!"
Du tittar på din ytterst smala fotled där bojan tidigare satt. Till din förvåning ser du där något tatuerat! Men det verkar underligt... ihoptryckt, på något sätt. Ett mysterium! Så spännande!


"Nu måthte jag thutha" säger herr Fluff. "Karta över thtaden finnth härutanför. Thkulle du verkligen, verkligen, VERKLIGEN behöva thnacka med mig igen finnth jag på kapteneth thkuta i hamnen."

Herr Fluff lämnar rummet innan du hinner yttra dig. Kvar är du med kurrande mage och äventyrslystnad i bröstet!

Vi känner oss nyfikna på tatueringen och testar att nypa tag i vår bleka hy på vardera sida om benet och "stretcha" ut huden genom att dra den åt varsitt håll.

Du sträcker ut huden på ditt ben. Plötsligt... en karta!!
Eureka!!

Konfunderade sitter vi och kollar på vårat ben när vi plötsligt känner hur magen kraftigt kurrar till igen och påminner oss om vårat utsvultna tillstånd. Vi låter kartan på benet vara för stunden, tar farväl av våra nya "kamrater" och ger oss ut genom den lilla trädörren på andra sidan rummet, nyfikna på världen utanför!

Du går ut genom dörren.
Stämningsmusik! https://www.youtube.com/watch?v=jmDyYORSPFY





Eller
>Svensk Titel<
Vad I Helvete Gör Jag Här

(forts. i A Locationary Quest Act I)