Frågor om universumet.

Hejsan, allesammans!

Eftersom jag är intresserad av att vara med i det här rollspelet lite då och då tänkte jag att det kunde vara bra med en tråd där både jag, och ni, kan ställa frågor angående universumet vi befinner oss i. Ja, för att få lite mer kött på benen helt enkelt.

Som jag nämnde i Skype häromdagen så är jag intresserad av att spela en Paladin och har därför en del frågor kring klassen i allmänhet. Det finns ofta många riktlinjer/lagar att följa som Paladin, och de varierar ju ofta beroende på vilket universum man befinner sig i, så vad finns det för några regler/riktlinjer (ex någon särskild filosofi och etik) i just ert universum? Vad är det som driver en Paladin, vad är hans mål? Finns det en eller flera Tempelordrar? Om flera, vilka är det och vad är det som skiljer dem åt? Finns det någon speciell bakgrundshistoria till hur Paladinen uppkom som en order eller dylikt i just ert universum? etc...

Kasta allt ni vet om Paladinens historia och roll i världen min väg helt enkelt! Det skulle underlätta en hel del då jag redan nu sitter och försöker bygga ihop en intressant karaktär.

Tack på förhand, gubbs!

MASSIVE FLUFF: TEMPELORDERN

Jag copy-pastar det jag skrev till Fredrik i skype, och lägger till lite mer stoff!

Tempelriddare och Paladiner

Tempelriddare kan vara ofrälse soldater som utmärkt sig i strid och sedan ansökt om medlemskap i tempelorden, religiösa riddare som vill hänge sig en gud, och i vissa fall högre adelsmän som valt att ge upp sina värdsliga ambitioner för att tjäna tempelordern, inte sällan för att botgöra en skam de orsakat för familjen.

Paladiner (namnet på tempelriddare som kan utföra magi eller "mirakel" som det kallas)
är oftast människor med naturlig fallenhet för magi, de kan med sin egna kraft utföra magiska handlingar. Vissa, väldigt få, får faktiskt kontakt med gudarna och kan utföra magi genom dem (även om alla tror att all magi paladinerna brukar kommer ifrån gudarna) och dessa paladiner brukar få höga positioner innom tempelordern och kallas Ärkepaladiner.
Alla tempelriddare har tränat hårt i tre till sex år (beroende på tidigare erfarenhet) inom kampsport och religiösa texttolkningar, cermonier mm. De har också avlagt celibatlöfte (med undantag för fruktbarhetsfester under skördemånaden) men har inga som heslt problem med alkohol (vilket man behöver om man är i celibat).
Deras huvuduppgift är att bekämpa dyrkan av Dahaka, guden av förstörelse, samt att skydda "tempelorderns intressen", lite som en agent/spion, så undercover är inte helt otänkbart.

Tempelordern är representerad i de länder där deras religion finns, lite som katolska kyrkan, men är lite lösare organiserat än så. Varje land har en egen Högsta Ärkepaladin och Högsta Överstepräst som representerar de två huvudgrenarna av tempelorden, den civila och militära delen.

Prästerskapet

Den mer civila delen av Tempelordern. Präster är de man ser upp till i det lokala samhället, det är han/hon man går till för mentala problem, fysiska åkommor (trots att denna del i städer börjar ersättas av apotekare) då präster har viss träning inom läkekonst, begravningar och allmänna råd. Prästen anses vis och ha en nära kontakt med den gud han/hon representerar. Det är inte ovanligt att man har flera avdelningar i ett tempel tillägnat olika gudar på landsbygden, med en präst för var gud. I mycket små samhällen kan dock en enda präst duga för att representera alla gudar. I städer brukar tempel tillägnade specifika gudar finnas. Präster skall ha lite bildning inom läkekonst, naturvetenskap och politik, men framför allt om de många olika skrifterna och om ritualer.

Varje paladin/tempelriddare/präst hänger sig åt hela religionen men specialiserar sig (oftast) på en speciell gud och anmanar den gudens filosofi och egenskaper. Var och en gud har en egen Order. Här listar jag alla (de jag kan komma på nu)

Det finns tre huvudsakliga:

Order of Neith: Modersgudinnan, fertilitetsgudinna, vakare över familjer och grödor. Hon är husets gudinna och om man har problem i hemmet, med relationer, sina grödor så kan man be och offra till henne. Smycken, kläder eller i svåra fall ett lamm accepterar hon som offer. Hon är även moderskapets gudinna. Är Assurs maka. De tempelriddare/präster som ansluter sig hit står oftast bönder nära och då de ser bönder som samhällets ryggrad anser de också att det är deras plikt att se efter dem och vaka över dem. Order of Neith fokuserar på interna relationer och försöker hålla tempelordern enad. De är hedersvakter i tempelorderns citadeller jobbar ofta nära med Högsta Översteprästen. Det är också Order of Neith som har hand om välgörenhet inom tempelordern.

Order of Assur. Fadersgud, vishetens gud och konungars gud. Härskare ber till honom om vishet i att styra, fäder ber om råd, kröningar sker i hans namn och han är frontfiguren för tron. Är Neiths make. Order of Assur siktar ofta på att behålla och utöka sitt inflytande ibland världsliga ledare som kungar och hertigar. De försöker ofta få in religiösa lagar i lagboken och ser i regel världen som en aning respektlös mot gudomlig auktoritet. Är utan tvivel den mest prestigefyllda ordern.

Order of Turris: Krigets, tävlingars och lyckans gud, Assurs och Neiths äldsta son. Ett blodsoffer är brukligt innan en strid, såsom en oxe eller ko. För lycka i spel kan man be eller offra en kniv eller bältespänne. Soldatens främsta gud. Order of Turris är naturligtvis den mest militanta ordern. De skickas ut för att sätta stop för kätteri och är tempelorderns främsta vapen mot trolldom och häxkonster. Vissa anser dock att deras brist på respekt för liv har gjort dem en aning tyranniska.

Och sex mindre:

Order of Ishtar. Barnens och unga pars och kärlekens gud. Ungdomar ber om lycka i kärlek och barn uppmanas att be till Ishtar om det är något de önskar. Neiths och Assur dotter. Order of Ishtar består av få tempelriddare, mest präster, men det förekommer naturligtvis tempelriddare här med. De är den enda ordern som inte har celibat och de har befogenhet att viga folk. De är experter på fruktbarhetsriter och det är alltid en tempelriddare ifrån Order of Ishtar som utför offer och liknande. De är även barnens försvarare och har tagit det på sig att skydda nästa generation ifrån orättvisor och våld. De är också kända för att med mer vänliga metoder än Order of Turris omvända hedningar och skyddar nybyggda tempel på hedningamark.

Order of Nabu: Konstens, musikens och hantverkares gud. Vanligt att små hälsningar till honom inkluderas i konstverk och hantverk. Neiths och Assur son. Order of Nabus medlemmar är ledande inom religiösa hantverk och konst. De värnar om konst i alla former och har ett tätt sammarbete med biblioteksordern för bevarandet av kultur. Dess riddare reser dessutom runt i världen och söker efter religiösa artefakter och skrifter.

Order of Cichol: Dödsguden, Neiths broder (hon hänvisas till ibland som livets gudinna.) Många med ont uppsåt ber till Cichol och tempelordern ber endast till Cichol på begravningar där de ber honom återföra den döde till Neith, allas moder. Att tillbe honom annars ses som udda, farligt och fel. Oder of Cichol är därför tillbakadragna och bistra figurer som tar hand om kyrkogårdar och ansvarar för att föra alla lik till den sista vilan.

Order of Avalon
Himmlens och alla fåglar gud, styr över väder och vind. Order of Avalon består av mycket få personer men där inkluderar präster som har tagit det på sig att be för lagom regn, lungt väder och åskfri himmel. Den millitanta grenen av ordern består av en hemlighetsfull skara riddare som agerar outgrundligt och oförutsägbart på "Avalons order". De behandlas med försiktighet men med respekt .

Order of Oceana
Havets gud, styr över alla dess varelser och då hon och hennes bror Avalon slåss sker stora stormar till havs. Order of Oceania tittar ner på de i deras ögon högfärdiga kollegor i Order of Avalon och Order of Oceanias medlemmar befinner sig oftast på havet där de skyddar båtarna de färdas på ifrån havets nyckfullhet, både med bön och med svärd. Men de ser också havet som en moder och livgivare, och har stor respekt för dess styrka.

Order of Gaia
Syster till Avalon och Oceana. Hon styr över alla landets varelser utom människor, som hon är misstänksam mot. Ibland försöker hon svälta människorna genom att orsaka missväxt och får då slåss med Neith. Order of Gaia har ett säreget synsätt på världen; de anser att människan bör hålla sig i symbios med naturen och ser inte människan som självklart högre stående än djur och växter. Därför verkar de för att hindra spridning av bebyggelse och anser skogar heliga. Deras tempelriddare fungerar som en sorts helig väktare över skogen och naturen och de är dessutom hängivna vetenskapsmän som försöker samla så mycket kunskap som möjligt över naturen och samarbetar ofta med forskare ifrån bibiloteksordern och har vid flera tillfällen fungerat som fältforskare å deras vägnar.

Alla tempelriddare går klädda i svart vapenrock med ringbrynja/plåtrustning under, alltid med platta hjälmar med ett visir som täcker hela ansiktet. De har också handskar på sig och undviker att visa hd överhuvudtaget. Officerarna är klädda likadant fast med inverterade färger (svart symbol på vit vapenrock), och deras hjälmar är smidda i ett stycke som en cylinder över huvudet, ofta rikt utsmyckade. Graderna betecknas med en scarf i svart för menig, grön för sereganter, blå för kaptener, röd för överste och vit-lilarandig för Högsta Ärkepaladin. Paladiner bär dessutom ett band i guld över vapenrocken som går över axeln. En för Novis, två för Paladinbroder, Tre för Paladinfader och ett brett band med guld och lila i ett vackert mönster för Ärkepladiner. Utöver detta blir rustningen och svärden av bättre kvalité och utsmyckning ju högre rang. Tempelriddarna/Paladinerna bär sin ordertillhörighet i form av ett spänne för manteln med sin orders symbol på. Vissa riddare har symbolen också diskret inbroderad i vapenrocken.


Historia och grundtro hos tempelordern

Då imperiet för elvahundra år sedan föll så föll även den monoteistiska religionen som hållit det samman. Då dess kärntro bestod i en personifiering av imperiet som gud så tappade religionen all trovärdighet. Dess kyrka levde dock kvar i viss utsträckning, men kom att anpassa sig. De troende hävdade att guden inte dött, utan splittrats upp i flera delar som representerade flera delar av mänskligt liv, mänsklig natur och naturen som omgav människan. I barbariet som följde imperiets fall drog sig många desperata människor i de västra delarna av världen till denna nya religion medan de östra delarna av de forna imperiet tog sig en annan monoteistisk religion som i deras tro är imperiets gud reinkarnerad till mänsklighetens gud.

Tempelordens riddare/paladiner har sitt ursprung i de stridstränade munkar och präster som skyddade kyrkor, tempel och dess troende ifrån banditräder och plundring av fientliga arméer. Tack vare sin sammanhållning och människors behov av religion i svåra tider bestod tempelordern och blev till och med en maktfaktor som krigsherrar och krigande adel ville få på sin sida. Tempelordern är folket, sägs det. Då Sheehans hus tog makten för 101 år sedan var tempelordens riddare till stor hjälp när det kom till att bringa ordning i landet, den bräckliga ordning som varat in i dessa dagar. Men tempelordern söker ständigt expandera; på Verdina till barbarerna i norr och på kontinenten till de otrogna i öst.

Dogma
Rättvisa och heder är stora och viktiga ord i Assurs tro, dock ser de olika underordrarna ganska olika på vad dessa ord innebär. Då till exempel Order of Neith har en mer "modern" syn på rättvisa tycker Order of Turris att den starke och mäktiga har förtjänat att ha rätten på sin sida. Heder är i Order of Ishtar att vara sin älskare trogen och behandla sina medmänniskor värdigt, medan det i Order of Assur handlar om att inte göra bort sig politiskt och inte visa sig vek inför sina motståndare. Annars försöker tempelordern få sina troende att följa en förenklad version av lagen, ett par värderingar som att inte döda någon i kallt blod, stjäla eller vara otrogen. Sexuella avvikelser anses inte viktigt att bry sig om (om man inte är adel, där det är en lite annan hederskultur) men Order of Neith anser att prostitution är ett hån mot modersguden och borde förbjudas. Alkohol är det aldrig fel på, inte heller god mat, även om det anses heligt att leva i frivillig extrem fattigdom till en guds ära. Generositet så som välgörenhet och att vara en god värd anses mycket tongivande för religionen och lojalitet till sina länsherrar likaså. Ty de är "Gudarnas utvalda."

Kan fortsätta skriva om så önskas om högtider, efter döden-tro och liknande bara fråga isåfall!

Massive Fluff: Kartor och storyn sofar







Detta har hänt:
Massor. Men låt oss starta med det som är allmän kunskap; det viktiga är iallafall att den tidigare kungen, den sista av huset Sheehan, ansågs ful och dum och avsattes därför. Avsättningen ägde dock rum efter ett inte så långt men dock blodigt krig där familjerna Dugal,Lucretia, Logí (Jockes karaktär) och på ett litet, knappt bidragande hörn (men dess mer manipulerande) Vitalis Vortigern (Adam). Dessa familjer avsatte kungen och Wallace Dugal tog kronan. Därmed blev Sheehan, Argall och Patori med om ett förnedrande nederlag.
Ayden Logí utseddes till ståthållare, Balor Lucretia till kammarherre och Vortigern vann kungens vänskap och gunst. Det dröjde inte länge innan Logí skickades till Bomaniska Imperiet på en diplomatisk resa för att försöka gifta bort Dugals son till en utav kejsarens systrar. Han tog då med sig Vitalis (eftersom att han inte litar på Vitalis nog för att lämna landet utan att kunna hålla honom under uppsikt) och även sin pålitliga rådgivare Keiron Falkensköld (Max) samt Kung Wallace bror Daniel Dugal.
Det diplomatiska uppdraget misslyckades och dessutom utsattes dessutom för flera mordförsök. Dessa mordförsök fortsatte på Logís familj och när hertigen kom tillbaka ifrån sin diplomatiska visit var hans spionmäster och kusin mördad. Hertigen tillsatte utredningar ledda av sin nya spionmäster Falkensköld och drog sedan iväg för att ansluta sig med landets styrkor i Kaitoa där de ockuperade regionernas förra ägare startat ett uppror mot Kung Wallace. Denna kampanj var framgångsrik och Kung Wallace son Carl utmärkte sig som ledare på slagfältet.
Nu har Logí återvänt och ryktet har spridit sig att det är de gamla fienderna Patori som arrangerat morden. Deras agenda skulle ha varit att gifta sig med Logís syster, döda honom och på så sätt ärva hans hertigdömme!
Rykterna går också att kungen i ett försök att behålla den inbördes freden erbjudit att gifta sin son med Logís syster och därmed göra Logís framtida systerson till kronprins. Men det viskas att kungen också gjort detta för att försäkra sig om att ha Logí på sin sida då även kungen varit med om mordförsök på sig själv och sin son Carl...

Visstja. En enorm drake stor som ett berg dök nyligen upp ifrån ingenstans och brände upp stora delar av huvudstaden, för att sedan flyga norrut. Vad kommer den ifrån? Vad betyder detta? Ingen vet!

Fler rykten om spelarkaraktärer och viktiga NPC:er

Hertig Ayden "den Galne" Logí

Ayden är en ung hertig i början av sitt vuxna liv som fått ta över hertigsätet efter sin mördade far för snart ett år sedan.
Det sägs att unge Hertig Ayden Logí håller på att förlora förståndet. Sedan hans första krigståg till Kaitoa i norr har det hänt att Logí betett sig väldigt underligt. Det ryktas om våldsamma utfall och episoder där han får blackouts, pratar ut i luften med personer som inte finns där och han har vid flera tillfällen setts smyga ut ur sitt palats om kvällarna. Dessa episoder började ungefär samtidigt som han skaffade sig sitt underliga svarta svärd, vilket har gett konspirationsteoretiker mycket att fundera över. Andra menar att pressen på en ung man som tidigare bara ägnade sig åt festligheter och hor blivit för mycket i kombination med hans fars bortgång.
Ayden Logí är i vilket fall populär med soldaterna efter sina segerrika krigståg och hos stadsbor efter att med förlust köpt in stora mängder bröd ifrån utlandet under fjolårets missväxt. Trots detta har folk (framförallt hans motståndare) gett honom tilläggsnamnet "den galne" som börjat vinna stor popularitet. Ayden den Galne är gift med den till synes hjärndöda hertig Aclands dotter och de väntar sitt första barn om ett par månader.

Greve Keiron Falkensköld

Denna man är en herre med pondus och ger sin hälta och enögdhet till trots ett respektingivande intryck. Han omger sig med tjänare och gör det till en hederssak att inte lyfta ett finger själv, åtminstone inte när det kommer till fysiskt arbete. hans hjärna är hans främsta vapen sägs det och hans stab av kunnig personal skickas konstant ut på olika uppdrag. Han är mycket artig men tvekar inte att bli vred och då mycket skrämmande, när det behövs.
Inte mycket är känt om denna greve; han tycks vilja hålla sig i bakgrunden och inte stå för mycket i rampljuset. Det är väldigt nyligen, när han blev hertig Logís underrättelsemästare som han blivit en viktig bricka i det högre politiska spelet. Det enda som ryktas om honom är hur han på ett ogentlemannamässigt sätt flydde ner i källaren och lämnade en Argall-dam i sticket ute på en ballkong när han såg draken anfalla.

Greve Vitalis Vortigern

Highcliffs herre är en mycket intressant man. Flamboyant och enligt vissa dekadent stryker denna leende och lismande man omkring vart han än befinner sig och socialiserar med adelsmän ofta över hans egna rang. Han anses och fåfäng och är en hängiven samlare av dyra kläder och juveler. Han trevliga sätt och generösa vinbjudande gjorde honom vän med kung Wallace innan denna tagit tronen och ryktas dessutom att ha samarbetat nära med hertig Logí vid flera tillfällen. När han inte umgås med högadeln håller han sig undangömd eller bortrest till bibliotek och gamla fornlämningar i okänt syfte. Tjänstefolket på slottet talar om en mörk sida hos greven, människor i hans närhet (se ofrälse) har en tendens att försvinna för att aldrig mer synas till. Som om inte detta var nog har det nyligen hörts viskningar ifrån Highcliff som pratar om en stor tortyrkammare greven inte tvekar att använda... han snarare njuter av det. Han är en mystisk och enligt vissa farlig man, men utan tvekan av stor vikt i hovet.

Kung Wallace "Storskägg" Dugal I av Veredina

Denna stora godmodiga man ryktas att vara något av ett fyllo, men anses i varje fall en bättre kung än det föregående fyllot. Han är stor och har mycket stridserfarenhet efter sina dagar i fält men nu tycks hans kropp förgås i förtid av en okänd sjukdom som försvinner och återkommer med kortare och kortare mellanrum. Det sägs att han oroar sig mycket över sin sons framtid och då han själv och hans son utsatts för mordförsök gör kungen sitt yttersta för att säkra tronföljden och ta reda på vem som är en skyldiga.

Baron Daniel Dugal

Kungens bror som ansvarar för kungahusets ekonomi och resurser. Han fungerar också som diplomatisk rådgivare för sin bror och huset Dugal. Han är en lugn och intelligent man och rutinerad med det politiska spelet. Hans anseende lider dock av sina två vuxna barn som är ogifta. Framförallt sonen, som beter sig ovärdigt och utmanar folk till höger och vänster. I Aydens den galnes ungdom var det flera gånger nära att dessa rök samman i dödlig strid. Drt sägs att Daniel nu outtröttligt utnyttjar alla sina kontakter för att kunna gifta bort barnen till hans fördel.

Högsta Överstepräst Ka'tul "Festprästen"

Denna runda man är mycket lättsinnig av sig så snart han inte pratar affärer, och hans stora förkärlek för vin höjer vissa ögonbryn inom högre kretsar. han har dock styrt tempelordern professionellt nog för att lyckas få tillåtelse ifrån kungen på en omfattande inkvisition mot svart magi och all magi som inte anses vara mirakelbaserad. Han är lätt att tala med och om inte du är det kommer han nog tala med dig i alla fall. Dock har ett rykte spridits på senare tid om att han inte kanske helt följer sitt kyskhetslöfte...

Iria "Röda Faran" Acland
Denna hetlevrade unga kvinnas röda hår är inte hennes mest utmärkande drag, trots att det gett upphov till hennes öknamn. Hennes ögon är olikfärgade - ett grönt och det andra blått - vilket vissa kultister och kättare har lärt sig frukta. För inte så länge sedan sprängde hon en Dahaka-dyrkande liga bestående av högt uppsatta medlemmar vilket ändrade hennes rykte ifrån den underliga och egna hertigdottern till en av den rätta trons bästa kämpar. Det är inga tomma ord då få som satt sin klinga mot henne lever för att berätta om det; hon är oerhört skicklig med svärdet. Detta har gett henne många svärdkämpars avund och beundran. Vissa anser dock att hon ibland gått för långt i sin jakt på kättare, det ryktas om att hon brutit sig in i själva kungens systers sovkammare på jakt efter bevis! Detta skadade hennes anseende en aning men har också gett upphov till vissa elaka rykten angående kungens familj... För närvarande befinner sig Iria i Kutos kloster i träning för att bli en tempelriddare.

Åh, underbara fluff! Ska läsa allt så fort jag har tid!

Wonderful fluff, läst igenom allt. Får man be om en liten flufftext om vad som sägs om Iria ock?

Lyss!
Uppdaterade förra posten med ett inlägg om Iria och kände dessutom för att skriva detta lilla intro inför en eventuell återkomst i och med Fredriks entré i världen.

Iria kastade ilsket ifrån sig bältet och de leriga stövlarna och började marschera fram och tillbaka i det lilla rummet medan hon hörde dörren bakom sig låsas efter henne.
"Uppkäftig..." mumlade hon ilsket. "Jag skulle kunna klyva hans käft innan han hunnit blinka."

Detta var inte första gången hon spenderade natten i den kalla isoleringscellen. Det lilla rummet var utformat för att vara påfrestande att vistas i; den trekantiga formen fick det att kännas klaustrofobiskt och den kalla stenbritsen gav skavsår och en öm rygg tills nästa dag. Inte för att hon fick så mycket sömn, större delen av natten tillbringades med att hålla liv i det lilla ljuset som lämnats åt henne i cellen. Första natten i cellen hade en vindpust ifrån det lilla fönstret nära taket blåst ut ljuset. Det blev kolsvart och vart hon än vände sig i mörkret fanns där bara en kall, död stenvägg...
Hon rös.
Trots obehaget verkade hon klara av rummet bättre än de flesta. Vissa blev galna hade hon hört...
Det som frustrerade henne mest av allt var ändå hennes överlägsenhet på exercisgården. Där fanns inget rum för förbättring eller ens utmaning och då hon till en början njöt av äran blev hon snart utled på de ensidiga träningspassen. Till hennes tröst verkade detta vara en nagel i ögat på den uppblåsta sergeant Eric Flint som använde varje förevändning att förnedra henne för att återfå lite auktoritet. Om situationen var en annan hade Iria lärt honom hyfs för länge sen.
Han har tur att så inte är fallet!
Hon vandrade runt i buttra tankar.
Helig lära var tråkigare, men resulterade i mindre bestraffningar för hennes del. Det värsta hon var med om var smäll på fingrarna med pekpinne efter att hon beklagat sig för högljutt över de många sidorna hon måste lära sig citera. Hon gillade att titta systern eller magistern i ögonen och le när de slår till och se deras reaktion när hon inte ger ett pip ifrån sig. Men det hade ändå slutat med att hon lärt sig gudasagor, riter, ceremonier och Assur bevare henne, historia. Att knappt ett halvår av hennes treåriga utbildning var klar gjorde henne tung i sinnet. Men inte något ont som inte har något gott med sig.

Hon träffade under den första träningen en pojke, kanske ett eller två år yngre än henne som beundrade hennes talang och som klumpigt men ambitiöst försökte kopiera hennes stridskonster under träningen. Något med hans naivitet och blinda lojalitet till henne som förebild påminde honom om Robert och utav sympati blev de snart vänner. Hon tog det på sig hjälpa honom med hans träning och hon kunde relatera till hans sätt att säga vad han ville och hans öppna, trotsiga sätt. Dessutom gillade hon att han aldrig frågade några frågor om hennes bakgrund. Hon ställde därför inga om hans, men de gånger han tillfrågats av andra har han förblivit tyst och verkar plötsligt bli skamsen, något väldigt karaktäristiskt av honom. Något romantiskt intresse fanns där dock inte, inte ifrån hennes sida i vilket fall. Det gör det aldrig. Om han själv hade sådana känslor så visade han det inte.

Plötsligt bankade det på dörren. Iria ryckte till och gjorde sig så renpresentabel hon kunde innan dörren öppnades. Hon bländades tillfälligt av ljuset i korridoren innan hon såg vem det var.

"Ärkepaladin Cilos?" frågade hon osäkert. Den självsäkra gestalten i dörren var som vanligt iklädd sin rikt broderade vapenrock med full brynjerustning under. sin röda scarf ordentligt knuten runt halsen och det breda guldbandet upphängt över axeln. Hans hjälm höll han i ett stadigt grepp under armen.
"Iria av huset Acland?" Hans röst var djup och hård som granit.
"Ja, fader?" sade Iria i ett för henne sällsynt tonläge av respekt.
"Ni känner Hertig Ayden Logí personligen, inte sant?" Iria blinkade. Befälen talade i regel inte med noviser om deras bakgrund.
"Det är sant, fader."
"Följ med mig. En vän till mig skall ut på ett... delikat ärende, och dina kontakter kommer behövas. Nå, vad väntar du på? Stå inte där och blinka. Han väntar på dig i rustkammaren!"

Sådär, nu har jag läst igenom allt och även skrivit klart min karaktär. Här nedan klistrar jag in det jag har skrivit.

Namn: Isaak Block
Kön: Man
Ålder: 32
Utseende: Muskulös kroppsbyggnad, ståtlig hållning, mellanlångt, mörkblont hår, blåa ögon, tjockt skägg format som en goatee med tillhörande polisonger. De som har träffat honom skulle beskriva honom som vänlig, härdad, men med bekymmer i blicken.
Bär en Paladinbroders utstyrsel.

Profession: Paladin

Vapen att föredra: Stridshammare och sköld.

Bakgrundshistoria (kort): Under sina tidiga år växte Isaak Block upp med sin far som enda förälder. Fadern var musikant och lät ofta sin harpa ljuda i den lilla skogsstugan där de bodde. Block frågade ofta vart sin mor hade tagit vägen men fick alltid samma melankoliska blick som svar och med åren lärde han sig att pussla ihop faderns reaktioner till en egen slutsats.

Familjens enda inkomst var faderns musik. Han spelade ofta i byns värdshus som betalade honom en liten slant varje kväll. Dock var det kyrkan som betalade de bra pengarna när de hyrde in honom för olika ceremonier. Dessa ceremonier var även de första interaktioner Block skulle ha med kyrkan och dess lärdom.

Redan i tidig ålder visade Block ett stort intresse för både religion och kultur. Under sina tonår spenderade han mycket tid med att läsa gamla böcker och skrifter han hade fått låna av kyrkans präster. Medan fadern spelade om kvällarna studerade han dessa noggrant. De gamla författarnas ord och visor om filosofi och historia lämnade sitt märke i Block, som efter sin faders tidiga och mystiska död kände sig hopplöst vilsen och fann därmed tröst i Ordern av Nabu. Med dess dyrkan till kultur och musik och dess klara mål om att finna och bevara gamla skrifter och artifakter, kände han att han hade funnit ett nytt hem.

Under de kommande åren fick Block lära sig, inte bara om Orderns specifika filosofi, utan också om rättvisa, heder, religösa texttolkningar och stridskonster. Med det ursprungliga målet om att bli en av Orderns tempelriddare märkte prästerna under flera av Blocks många lektioner att han hade en fallenhet för magi. De lyckades därmed övertala honom att påbörja sin fem år långa träning för att bli en av Nabus paladiner.

Nu, sex år efter sin utmärkelse till paladin, befinner han sig på resande fot och är påväg norrut. Som resekompanjon har han sin väpnare, Vide. På senare tid har han blivit väldigt fascinerad med döden. Detta, och tankar om sin fars mystiska död, varvat med vänners bortgångar i strid och sjukdom, har lämnat honom smärtsamt medveten om hur dödliga vi alla faktist är. Spår av melankoli och bitterhet kan nu synas i den unga mannen, som nu söker efter något mer än bara texter och artifakter...

Mycket bra karaktärsbeskrivning, jag gillar att han har tydliga personliga motiveringar/mål.
Jag skulle kunna gissa att han med tanke på sin ålder är en nivå två paladin, Paladinbroder och är officiellt sergeant, även om han för tillfället inte har en trupp meninga tillskrivna under sig.
Hans väpnare skulle kunna vara en menig och novis, en paladinelev så att säga. (alltså inte en tempelriddarelev, de har ingen rank och ingen utmärkande scarf) Med detta sagt behöver väpnaren inte vara en ung och naiv person utan kan mycket väl vara äldre än Block, kanske en krigsveteran som bestämt sig för att tjäna gudarna med sina stridskonster och sedan upptäckts vara kapabel till att utföra små "mirakel."
Det är sed för paladiner att åta sig en väpnare, en novis som lärjunge som ett steg i deras utbildning. När denna novis är redo att bli tempelbroder är helt upp till läraren.

Men din väpnare skulle också kunna vara en helt omagisk ofrälse du tagit som en tjänare, mer eller mindre. Redogör gärna vad har är för person så att jag kan spela honom korrekt sen!
Om jag minns rätt är karaktärspoängen du skall använda 100 poäng och 50 disadvantagespoäng i editorn. Hur många magier och vilka magier du får ha får vi diskutera sen.

Jag hade tänkt mig att han skulle vara jämnårig, alltså runt 30 års åldern. Tempelriddare eller Paladin novis är jag inte hundra på än. Det hade varit häftigt om han var en novis faktiskt. Jag tycker vi kör på det så länge.

En sak som jag kan säga 100% säkert är att han inte ska spelas som den där naiva typen som endast är med för att följa Blocks alla steg. Jag vill ha honom mer som en individ än bara en som följer med. Fast han är Blocks undersåte ser de kanske inte det nödvändigtvis som så, utan att de är mer som jämlikar.

Mer har jag inte hunnit med att lista ut, men det kommer.

Efter förfrågan: Huset Logís historia i korta drag

Ayden Logí vankade otåligt av och ann i sitt sitt sovrum. han brukade bli en aning stressad när han ställdes inför svåra beslut, men det var ännu värre när han var ifrån tryggheten i Helmsdale. Helmsdale låg visserligen bara en dags snabb ritt ifrån Verdinum men trots det kunde han trots det ana en lönnmördare i varje skugga och fotsteg bakom sig så fort han lämnade sina kvarter. Det har visat sig finnas många anledningar för likar att döda honom tidigare och efter dagens händelser fanns det säkert ännu fler. Vem skall han hamna i onåd hos, kungen eller hans bror? Oavsett vad han skulle välja fanns risker och fördelar. Han önskade bara att hans huvud inte bultade så. Svärdet brände vid hans sida och han fick stå emot en impuls att dra fram klingan och förstöra närmaste möbler. Men han lyckades behärska sig.
Ingen idé att bli arg över att jag har för många möjligheter... jag måste rensa tankarna, koncentrera mig på något annat ett tag...

Han sökte med blicken i rummet efter något som fångade hans intresse. Sedan gick ett litet ljus upp för honom när han fick syn på en tjock omärkt bok bunden i läder som låg dammig på hyllan. Han gick fram till hyllan och plockade varsamt ner boken. Han blåste försiktigt på bokens ovansida och fick blunda för att inte få damm i ögonen när det yrde upp som rök. Boken hade inte rörts på snart ett år och den sista han hade sätt läsa i den var hans far. Ett litet sting av saknad drabbade honom innan han skakade av sig känslan och öppnade boken.

KRÖNIKA ÖVER HUSET LOGÌS BEDRIFTER OCH HISTORIA av GAIUS LOGÌ, år 1091 efter imperiets fall.

Bokstäverna var gamla och varsamt målade med vackra detaljer, törnen som vred sig runt bokstävernas ryggar och små figurer som dansade inne i dem. Ayden bläddrade förstrött genom sidorna fyllda med det svårlästa och formellt skriftspråk hans farbror Gaius hade tyckt om. Ayden däremot hade alltid haft lite svårt för den sortens skrift och bläddrade snabbt igenom sidorna fullproppade med text tills han nära slutet av boken hittade det han letade efter, en sammanfattning av innehållet i boken. Familjens historia i korta drag. Han sjönk ihop på en stol och började läsa.

"Den stora familjens Logís härstamning är fortfarande en tvistfråga. Några av mina tidigare krönikörkollegor för ungefär två generationer sedan skulle säkerligen tillskriva familjen storslagna ursprung och heroiska bedrifter som kanske aldrig ägt rum i syfte att reparera familjens skadade heder efter Konungakrigen. Jag anser mig mer pragmatiskt lagd med han ändock för avseende att ta upp den legend som familjenamnet har sitt ursprung ur.

Denna legenden om Marcus Drakbane, Kishtyxs undergång. Denna legendariska man skall enligt gamla rullar och pergament ifrån det gamla imperiets hjärta varit en av imperiets generaler och en av de första som började tämja landet Verdina. Han och hans legioner skall ha besegrat troll och barbariska häxmästarstammar och etablerat (enligt Logífamiljens rullor) den första bosättningen på den stora ön. Men troll var inte det värsta Marcus mötte under sina expeditioner. Enligt legenden började bosättningen under sitt tjugoförsta år attackeras av en uråldrig best som de lokala stammarna kallade för Kishtyx, bergens herre. Marcus skall då ha fått sitt svärd Morgonfrost välsignat av imperiets gud, som gjorde det vasst nog att tränga igenom drakens fjäll. I den långa strid som följde (läs kapitel två) dräpte Marcus draken men dog själv av sina skador. Efter sin död blev han hyllad och fick sitt mytomspunna namn Drakbane som hans son lät bli ett familjenamn.

Sedan följer ett hål i historien efter imperiets fall där släktträd försvunnit och viktiga dokument tappats bort eller bränts i kaoset som då rådde. Analfabetism rådde i stora delar av världen och muntliga traditioner blev till historikers stora förtret normen. Släktnamnet Drakbane kommer åter runt tvåhundra år efter imperiets fall. Ett adelshus som slagit sig ner i den bördiga Vouleighdalen åberopar släktskap med drakdödaren. De förkortar namnet och börjar helt enkelt kalla sig för Drakar eller Drake, som på den tidens språk hette Logí. De kallar sin dal för ett grevskap och sig själva för grevar, och börjar föra krig och smida allianser med de omgivande grevskapen. Deras kontakter med det som senare skulle bli Theraos gav dem mycket fördelar i dessa krig då man på södra kontinenten fortfarande använde sig av det gamla imperiets stridskonster och tradition av diciplinerade yrkelsoldater. Denna kultur anmanade Logí snabbt och med ett par allierade grevskap kunde de år 356 erövra Helmsdale, en viktig handelsstad och enligt legenden Drakbanes första bosättning på Verdina. Erövringen gick blodigt till och Logí såg till att krossa allt framtida motstånd i sin vagga. De högg huvudet av alla fiendesoldater som tagits till fånga och spetsade alla medlemmar ur det styrande huset på pålar för att statuera exempel. De styrde med järnhand för att kväsa allt motstånd i de erövrade områdena och jag menar det är härifrån Logís hårda lagar och rättssystem kommer ifrån.

År 361 utropade sig Gaius II (ursprungligen Kalion) av huset Logí till självständig kung av Vouleigh och förde ett par blodiga krig för att expandera västerut. Som en följd av detta bildades ett annat kungadöme lett av huset Dugal i de hjärtat av Verdina för att med enad front kunna slå tillbaka kustbornas framfart. Under dessa krig bytte lite jord ägare men mycket blod spilldes, vilket skapade en långvarig bitterhet mellan de två kungarikena.
År 412 tvingades dock dessa två att ingå en ohelig allians mot Storhertigdömet Argomu, som snabbt expanderade norrut. Argomu hade vid tiden de nådde de två kungarikenas södra gränser redan växtvärk och den började knaka i fogarna då Storhertigen inte kunde kontrollera alla sina erövrade provinser.
Kriget blev början till slutet för Argomus storhetstid och de fann sig snabbt tillbakadrivna. Logí expanderade rejält söderut under dessa krig och erövrade den gamla imperiella staden Verdinum.
Argomus vasaller i de södra delarna av landet passade på att då bryta sig loss ifrån Argomu och förklara sig självständiga. Under huset Argall och Keastil skapades två små kungariken söder om Dugals och Logís domäner. Otaliga krig över mark, resurser, kvinnor och kulturell dominans följde under de kommande två hundra åren utan att några större landområden bytte händer.
År 628 hade det gamla bomaniska adelshuset etablerat sig i Verdina. De köpte upp land av Logí och Keastil för stora mängder guld och började genast dra handelsvägar genom landet och genom sina utländska kontakter gjorde detta adelshus Verdina till en viktigare plats för handelsmän än det någonsin varit tidigare.
Ett par år senare kontaktas Logí och Dugal av småkungarna och furstarna i norr som vädjar om hjälp. Kaitoas kungadömme hade börjat växa och krigsherrarna i norr tittade hungrigt på de bördiga Verdinska landskapen i söder. Vid det här laget hade Verediner börjat se sig själva om ett enda folkslag trots de många småkungarna och Kaitoaner som ett annat. Logí och Dugal insåg att de hellre hade Verdiner i norr än barbariska Kaitoaner och hjälpte de norra kungarna i det första Katioakriget (635-639) där man satte stop för Kaitoas expansion. Under kriget så växte sig vissa familjer i norr starka tack vare de nya idéerna som söderlänningarna förde med sig. En av dessa familjerna var Acland, som senare skulle komma att styra hela norra gränsen. Efter detta följde en lång och relativt fredlig period i Logís kungadöme under Kung Achill den Vise, som enligt många lade grunden för Logís domäner så som de ser ut idag. Helmsdale och Verdinum blev mäktiga tillhåll för handel och politisk makt och befolkningsanletet sköt i höjden. Denna period av välstånd skulle dock ta slut en dag.

Efter flera år av missväxt och sjukdomar i de centrala delarna av landet var Dugal och Logí försvagade och år 790 såg Kung Herrol av Keastil ett tillfälle att ta mer makt.
(To be contd.)

Awesome!
Precis vad jag var intresserad utav.

Har tänkt lite mer kring Vide. Som jag nämnde i min förra post så är han en Paladin novis. Därmed är han alltså inte endast min väpnare utan också min lärjunge. Däremot ser vi varandra som jämlikar när det kommer till allt annat än orderns formalitet. Eftersom han är en novis, och även en del av Blocks personliga träning, kan vi säga att de träffades för första gången när Vide påbörjade sin Paladin-träning och blev tilldelad Block som sin lärare. De har alltså känt varandra i ett par år.

Som karaktär hade jag tänkt mig Vide som någon som är snäppet mer troende än Block. Det vill säga att han förlitar sig mer på gudarna än vad Block gör och har ännu inte gett efter för samma tvivel som sin lärare har gjort. Kanske för att han inte delar samma erfarenheter... Vide är även en man som tar saker i sina egna händer, kanske till och mer lite för ofta så, och när han gör det är hans handlingar alltid i gudarnas ära.

Från vad Block har lyckats få ur sin resekompanjon under åren så har Vide aldrig tyckt om att läsa varken skrifter eller visor. Han beskrev sig själv vid ett tillfälle som en praktisk konstnär, inte en teoretisk, vilket Block då kopplade till ett liv som målare eller kanske skulptör. Hans familj, om han har någon, har han aldrig berättat om men de få gångerna Block har frågat om den har han mött en abrupt tystnad.

Jag hoppas den informationen hjälpte till lite i alla fall, Johannes. Tanken är, från min sida iaf, att du ska hitta på något spännande med honom. Du har fria tyglar, så att säga!

Nice! Det skall jag göra. Kan skaffa stora planer med den karaktären!
Ett par saker du kanske borde tänka på vart ifrån denna riddare kommer och av vilken börd han har, något som folk bryr sig om ganska mycket. Du nämnde att han växte upp i en skogsstuga så det känns som att han är en commoner så att säga. Detta är helt ok men du skulle inte behöva spendera några mer poäng på karaktären om han var son till en världslig riddare, friherre eller greve (dock eftersom att du är paladin och och har relativt hög ställning inom kyrkan skulle det bli lite obalanserat om han var son till en hertig.) Det är som sagt inget krav att spela adlig men jag borde nämna att svårighetsgraden blir nog högre om man är en ofrälse. Att vara en paladin väger dock upp såpass mycket att adelsmän visar respekt och du riskerar inte att bli hängd pga. en spydig attityd eller liknande. I din egenskap att representera kyrkan så har du till och med ett visst inflytande hos adeln. Om du nu strävar efter personlig upplysning/utveckling snarare än makt så gör det kanske inte så mycket att du inte är adlig, men det är svårt att skaffa claims och titlar osv. utan det "rätta blodet." Om du behöver någon lore-info så är det bara att fråga

Det låter finemang! Mitt mål är, precis som du nämnde, inte att (i första hand) få makt, titlar, etc. Däremot stoppar det ju inte Block från att eventuellt stötta de familjer som han själv (och ev. ordern/kyrkan) känner har något som är värt att säga. Men det kommer senare...

Massive Fluff, continued.

790 förklarade Kung Herrol av Keastil Argalfamiljen krig. De ingick i en allians med en gamla Lucretiafamiljen på västkusten och tillsammans lyckades de på ett par år erövra mer än hälften av Argalfamiljens område och tvinga in dem i en ofrivillig allians med honom innan han vände sig norrut mot Dugal. Hans erövringspolitik var grym och barbarisk, städer brändes och tempel plundrades; snart vände sig tempelordern mot honom och ställde sig på Dugals sida. Trots detta tog Keastil stora områden ifrån Dugal. Med löften om landområden ifrån Patoris områden lyckades Keastil få Logí på sin sida, då Logís överhuvud sen en tid tillbaka låg i en blodsfejd med Patori efter att dessa förgiftat hans son. Hänsynslöst anföll Logí och Keastil Patoris ägor men din rika Patorifamiljen spenderade en förmögenhet på professionella legoknektar för att hålla dem stången och inte mycket mark bytte ägare.

Det var då, 798, som Dugal och Acland födde idén om att sätta en kung på tronen över alla verediner, en kung som skulle hålla ordning och få ett slut på alla ständiga stridigheter. För att undvika tvister emellan utsedde de en ung oberoende greve vid namn Sheehan till Verdinas framtida kung, en man som tidigare anslutit sig till de som stod mot "barbarkungen" Keastil. Sheehan lyckades dessutom övertala Acland att ställa upp med trupper mot Keastil och hans bundsförvanter. De drog ihop de trupper de fortfarande hade och marscherade mot Veredinum, där Logís huvudarmé och Keastil själv samlade sina styrkor för en slutgiltig invasion av Patoris områden. Underrättelserna om Dugals och Aclands arméstorlekar var felaktiga och Keastil invaggades i falk säkerhet. Patori hade samtidigt en stor styrka legoknektar marscherande norrut för att ansluta sig till Dugal och Acland. När Keastil insåg vad som höll på att hända drog han ut armén för att möta Dugal och Acland innan Patori han ansluta sig.

Slaget stod hösten 799 och kom att kallas Slaget vid Verdinum, och var det största och mest avgörande slaget i kriget. Det pågick i två dagar innan Patoris styrkor kom fram och anslöt sig. Dugal och Acland hade då förlorat så många män att slaget mer eller mindre var förlorat, men när de såg förstärkningarna repade Sheehan mod och slog sig igenom Keastils garde och högg huvudet av honom. Utan sin kung hade många i Keastils armé inget mer att slåss för och var dessutom oorganiserade utan en ledare. De allierade styrkorna lyckades driva dem på flytken.
Efter detta slag var kriget mer eller mindre vunnet men den stolta Logífamiljen vägrade se sig besegrade. Trots att de förlorade landområde efter landområde fortsatte de kämpa i över ett sekel under den seglivade Gajius den förskräcklige, tills hans mer rationella son tog tronen och kapitulerade 892.
Vid det laget hade mer en hälften av sina landområden många av vilka använts för att skapa ett hertigdöme åt kung Sheehan III mellan Patoris och Logís områden.
I öst fortsatte kampen i runt åttio år till innan sen sista provinsen gett upp, Argal befriats och Keastillerna helt utrotats. Detta långa krig låg naturligtvis på sparlåga under all denna tid med få slag och spridda skärmytslingar. Men 975 kunde Roger Sheehan förklara det Verdinska folket enat och han var nu den enda med en kungatitel i landet.

Efter detta deltog Logí i ett par krig mot rikets fiender som Kaitoanerna, Argomerna och Erillerna ivrigt för att tvätta bort den skam som krigen gett familjen. Deras alltid lika diciplinerade infanteri drillades hårt för att bli de bästa i landet och värderas högt i en krigskampanj. Ingen Logíhertig har aldrig gjort anspråk på Verdinum och Sheehans hertigdöme sedan dess då en vilja att bevisa sig lojala har varit stark hos Logí och ingen av dem vill förstöra det som deras föregångare arbetat för.
1048 föddes min äldre bror Nyle Logí, nu hertig och fyra år därefter föddes jag själv. Vår och vår fars regenttid har präglats av lugn, ordning och tillväxt. Om allt går väl så kommer det fortsätta i den riktningen."

Ayden ryckte plötsligt till av att det stack till på ovansidan av hans hand. Han tittade upp ur boken och såg en geting flyga bort ifrån boken och sätta sig på väggen ett par meter bort. Detta rubbade hans koncentration och väckte hans irritation återigen. Han knöt sina händer och blängde på insikten som förstört hans lugn och han önskade den stor död och smärta. Plötsligt ryckte getingen till. På ett par sekunder började den sprattla förtvivlat och en tunn, svart rök började pysa ut den. Fortfarande desperat ryckande började insekten tyna bort på väggen, inför Aydens ögon. Häpet såg han hur röken, allt som var kvar av djuret, upplöstes i luften. Han andades långsamt ut igen. Han kände sig inte lika förvånad som han nog borde ha blivit. han var inte heller uppskrämd av händelsen. För han visste att det inte var någon entitet eller demon som just dödat getingen. Det hade varit hans egna tanke, hans egna hat. Han satt och funderade ett tag.
Sedan reste han sig upp och gick på en promenad.